Dödläge

Det är lite dödläge här för tillfället. Vi spelar liksom inte på samma planhalva jag och läkaren. Det enda som kom ut av samtalet idag var att jag lovade att försöka äta eftersom jag inte gjort det sedan i fredags. Men nu åt jag lunch även fast jag inte alls var sugen.

Tårar

Hur många tårar finns det egentligen? När jag är ensam kommer dom och bara rinner och rinner tills jag blir alldeles urlakad och utmattad.

Tung resa

Sitter på tåget mot Varberg och dricker gratiskaffe, det gäller att utnyttja sina förmåner. Resan känns annars ganska tung, jag vet ju vad som väntar där framme. Men jag köpte en ny väska igår, det piggar alltid upp lite. Skitväder är det också, blåst och regn både utanför tågfönstret och i Varberg. Men det skulle bli bättre imorrn, jag hoppas det. Jag blev inte utskriven från avdelningen utan fick bara permission, ska tillbaka direkt jag kommer till Linköping på fredag kväll. Det kommer också att kännas tungt, att åka tillbaks till avdelningen.

Snälla människor

Jag fick häromdagen veta av mamma att en reporter på Hallands nyheter hade skrivit en liten artikel om Bertil i samband med hans bortgång. Jag letade på nätet men där fanns den inte, så jag skickade iväg ett mail till familjeredaktionen. Och idag fick jag svar, han skulle skicka två tidningar till mig. Tänk vad enkelt det är ibland att göra någon lite gladare mitt i allt elände.

Tågbiljetter

Nu har jag bokat biljetter fram och tillbaka till Varberg för begravningen. Det känns tungt att över huvud taget tänka på det men saker måste ju fixas. Jag la in lite extra tid i Göteborg på hemvägen, får se om jag kan träffa någon eller om det blirlite shopping.

Ångest och skit

Det gick inte längre så sedan igår är jag på 37an igen. Det är sådär måste jag säga. Jag har legat på sängen sedan jag kom, orkade inte gå upp och äta lunch. Fick sån jävla ångest igår nere på akutenheten så jag trodde att jag skulle gå åt, kunde inte andas. Begravningen är om två veckor så på något sätt måste jag klara mig tills dess, men hur det ska gå till vet jag inte.

Vet inte hur länge jag orkar hålla ihop.

Sorg

Min farbror dog inatt. Så gårdagens glada Göteborgsdag med avslutande Lisebergsbesök hamnar lite i skymundan. Men för mig var det nog bra att det hände nu och inte när jag är hemma ensam i Linköping. Om man nu kan tycka att en sådan sak är bra, det är egentligen förjävligt. Orättvist, han blev inte ens 70. Jävla cancer.

Semester

Är på semester i Varberg och har det jättebra. Men lite sorgligt också, vi var på sjukhuset idag och häksade på min farbror och det är inte mycket kvar av honom. Så det är bara att vänta på det oundvikliga.