En plan

Jag har en plan, utarbetad i samarbete med underbara Stina. Jag går hem från avdelningen imorgon efter middagen och sen kommer jag tillbaka på tisdag för utskrivningssamtal. Sen är det meningen att jag ska kunna ha avdelningen som en slags fristad, jag ska kunna komma snabbt in när det behövs utan att behöva gå via MAVA och sen ska jag lika snabbt ut igen, max tre nätter. Och jag kommer att få hjälp av öppenvården att se när det behövs för jag är lite dålig på att själv ta steget och bli inlagd. Därför kommer jag nog att ha kvar mitt LPT , det finns ju nåt nytt nu som kallas öppenvårds-LPT som jag skulle kunna ha. Det känns i alla fall som en bra plan och jag är just nu väldigt sugen på att ta nya tag och sätta igång och jobba för att det ska fungera.

Balkongtrivsel men inget balkongväder

I helgen har jag haft permission när mamma och pappa stannade över här på väg ner tilll Varberg. Idag har vi varit runt och handlat till min förut tragiska balkong som nu har blivit jättefin. Bland annat köpte jag en stamros för hutlösa 399 spänn som jag nu funderar på hur jag ska få att överleva vintern. Bilder på balkongen komme kanske senare när solen visar sig, det är inte så kul att fota i ösregn.

37an igen

En natt fick jag vara hemma, sen var det dags för avdelning 37 igen. Men jag inser själv att det behövs, det skulle inte funka hemma nu när alla öppenvårdskontakter har semester. Men sen, när dom kommer tillbaka, då jävlar.

Psyk i Östersund

Det var till slut bara att bita i det sura äpplet och ta kontakt med psyk här i Östersund. Så nu har jag varit inlagd i några dagar och det har varit ganska okej. Jag kan ju inte undgå att jämföra med avdelningarna i Linköping och då vinnner Östersund med hästlängder. Bättre lokaler, fler avdelningar så det var inte överfullt, mer personal, bara enkelrum och bättre mat till exempel. Och trevligare stämning. Och dom höll på med en intressant så kallad kompetenshöjning, alla lediga tjänster tillsattes av sjuksköterskor så det var fler sköterskor än skötare. Jag vet inte riktigt om det automatiskt gör vården bättre, jag har stött på fantastiska skötare och usla sjuksköterskor men dom verkar i alla fall bry sig om hur vården ska fungera. En annan sak som jag tror är bra var att hela vårdteamet var med på ronden, först rött lag och sen blått. Det borde vara jättebra för det är ju inte bara en sjuksköterska som vet hur patienten mår, ofta har skötarna ägnat mer tid åt att prata och känner patienten bättre. Och överläkaren var en trevlig filur i slitna jeans, t-shirt med tryck och rufsigt hår, såg inte ut att vara en dag över trettio. Men han var lätt att ha att göra med och och jag känner att han lyssnade på mig och efter en stunds funderande lät han mig få mitt förslag igenom, att jag skulle bli utskriven och få åka hem till Linköping som planerat. Annars hade han från början tänkt att jag skulle åka med transport direkt till Linköping men det hade ju blivit jättekrångligt med katterna. Så jag känner mig nöjd, nu är det bara att hoppas att mitt bättre mående håller i sig.