Till mamma

Jag har aldrig varit bra på närhet och har väldigt svårt att ta till mig medkänsla och empati från andra människor. Det gör tvärtom att jag känner mig ännu sämre till mods och får ångest över att jag gör så att andra mår dåligt. Mycket beror nog på att ju närmare man är andra människor desto större blir förlusten vid en separation. Och separationer är inte min starka sida. Men det betyder inte att jag inte bryr mig om er eller struntar i vad ni känner jag kan bara inte hantera det. Jag reagerar bara genom att bli arg och säga saker som jag egentligen inte menar. Men snälla, försök att inte lägga fokus på mitt mående, låt mig själv avgöra vad jag vill dela med mig av och inte. Förstör inte den relation vi har som jag tycker är bra, jag tycker om att umgås bara jag slipper prata om hur jag mår. Min fasad som jag har byggt upp under så många år är jag inte redo att riva än, men det kommer kanske en dag när jag vågar släppa masken. Men jag är inte där än och det hjälper inte att hacka på muren utifrån, det måste komma från mig.

Det snurrar

Dett snurrar fortare och fortare för mig just nu, snart tappar jag taget och trillar av. Jag vet inte vad som ska till för att det ska lugna ner sig för jag blir uppenbarligen inte avskräckt av det som verkligen händer. Allt känns overkligt och jag kan inte riktigt ta in det som händer. Ärren utanpå syns visserligen men dom inuti då?

Pank

När jag var på stan i Östersund häromdan tog jag ut pengar och blev glad över att jag hade hela två tusen på kontot. Väl tillbaka i Linköping igen upptäcker jag att det beror på att hyran inte blev betald den sista januari, jag har autogiro men det fanns helt enkelt inte tillräckligt med pengar för att den skulle gå iväg. Så mycket för den glädjen. Så nu har jag dessutom fått betala dröjsmålsränta och inkassoavgift, utgifter jag inte direkt behövde.

.

Nu har jag i alla fall börjat få ordning på mina kontakter på psyk, det känns bra. Om en vecka ska vi ha ett litet "team-möte" och diskutera hur vi ska ha det. Jag hoppas att det blir bra till slut.

Fågelliv

Talgoxe, domherre, grönfink, gråsiska och hackspett. Jag kanske skulle skaffa mig ett fågelbord utanför köksfönstret hemma i Linköping, för det är ganska rogivande att titta på. Och det behövs verkligen nu, det är kaos och förvirring inuti. Nu när jag har har varit här i Jämtland börjar jag fundera på om jag inte skulle flytta hit istället. Men samtidigt så har jag mitt vuxna liv i Linköping, med ett socialt liv som är mitt eget och där inte gamla spöken från ungdomen hela tiden gör sig påminda. Jag har såklart spöken där nere också, men dom blir liksom påtagligare här.

.

Hörde ett rykte om att det ska anordnas en fest för alla som gick nian samtidigt på min skola. Skulle inte gå på den om jag så fick betalt.

Förtroende

Igår var jag på dop. Jag är gudmor, eller fadder som det nu heter, till barnet. Det är en enorm ära för mig att föräldrarna vill att just jag ska vara delaktig i deras sons uppväxt. Men ibland undrar jag, hur kunde dom komma på att välja mig, jag som är så värdelös. Ser dom något som inte jag ser?

Snöfrid

Pustar ut

Helgen var fulltecknad och mycket trevlig. Hela familjen kom ner från Östersund och lyssnade på min konsert, Ralph Vaughan Williams "A Sea Symphony" som vi gjorde tillsammans med Linköpings symfoniorkester och två andra körer. Men idag har jag varit helt matt och inte orkat göra allt jag skulle fixa innan jag åker upp till norrland imorgon. Dammsugit till exempel, men det får vara. Egentligen orkar jag inte åka bort nu men jag har redan köpt biljett och den går inte att boka om så jag är för snål för att ändra mig. Jag får hoppas att det funkar, gör det inte det får jag väl lösa det där uppe.