Efterord

Ångesten har lagt sig

Smärtan viker

Svärtan har bleknat.

Äntligen har du fått ro.

Vi saknar dig oändligt.

Sov gott, älskade Carin.

Manna, pappa, lillebror

Advent och ångest

Vi hade en lyckad adventskonsert ikväll men nu orkar jag inte hålla ihop mig längre. Vi får se hur det går.

Turboshopping

Igår fick jag ett infall och kände att jag var tvungen att börja på något virkprojekt. Så jag letade fram mönster på nätet och tog sen bussen till stan. Där hann jag köpa tre sorters garn, handla mat på Hemköp och dessutom köpa en adventskrans tilll dörren. Och allt detta på mindre än en timme så jag kunde åka på samma bussbiljett hem. Effektivt, om jag får säga det själv.

Bloggtorka

Det händer inte så mycket på bloggen just nu och det avspeglar mitt liv där det inte heller händer så mycket. Jag fyllde år i söndags och firade med att ha tvättstugan. Det är liksom på den nivån det ligger just nu. Jag träffar mina öppenvårdskontakter men bygger upp mer och mer ångest för var dag. Vi får se hur länge det håller.

Frisk katt

Idag var jag på djurkliniken med Pärlan för återbesök. Hon har gått upp mer än ett kilo och alla värden var jättebra! En ljusning i det snökaos som råder här i Linköping, helst vill man inte gå ut alls. Annars har det inte hänt så mycket, vi sjöng med kören både lördag och söndag och i söndags var vi några som hade eftersits och drack vin. Och det blev ganska många glas, det var riktigt jobbigt att komma upp ur sängen igår. Man är inte 23 längre och det märks tydligt i vissa avseenden.

Snabba vändningar

Igår klockan fem blev det klart att det blir konsert på lördag i alla fall. Det kommer upp en organist från Stockholm som ska spela. Han har tydligen spelat Fauré senast med radiokören så han lär väl få en smärre chock när han möter två halvtaskiga kyrkokörer...Men det är roligt att det blir av.

Ingen konsert

Idag fick vi veta att det inte blir några konserter till helgen. Han som hade tagit på sig att spela orgel har insett att han inte klarar det och hoppar av. Väldigt dålig stil tycker jag att hoppa av med så kort varsel, det var omöjligt att hitta en ersättare. Och jag som åkte hem delvis för att sjunga. Annars hade jag åkt en vecka senare, för det blir ganska länge att vara här mer än två veckor. Men jag har gett mig på Mobergs Utvandrar-svit och så håller jag på att lära mig att sticka strumpor, så jag har lite att göra i alla fall.

Sorkar!

Pärlan är en fena på att jaga sork! Det första hon gjorde när vi kom hem i lördags var att gå ut och sen komma in (ja just det) med en sork. Sen morrade hon som besatt när hon trodde att vi skulle ta den ifrån henne så det slutade med att hon fick äta upp den inne på golvet. Sen igår märkte jag att hon hade lagt upp ett litet sorklager inne i vedboden och idag har hon tagit minst en. Jag undrar hur hon har lärt sig att jaga? Pysen lär dock inte hinna ifatt någon sork...

Spotify

Har precis använt Spotify för första gången. Jag är lite sen med nymodigheterna....Men det passade alldeles utmärkt att sitta på tåget norröver och samtidigt kunna plugga på Faurés Requiem med körpartituret i näven. Jag ska vara hemma nu i ett par veckor och passar på att hoppa in i kören på deras konserter, dom behövde sopraner så det passade ju bra. Pärlan ligger i sin bur så snällt, fast hon jamade lite när katten på andra sidan gången fick blötmat och det luktade så gott.

Ensamma hemma

Nu är Pärlan och jag ensamma hemma. Mamma tog med sig Pysen upp till Jämtland när hon åkte hem i söndags så Pärlan ska få lite lugn och ro och kunna äta i sin egen takt en vecka. Hon äter nu, men inte mycket och definitivt inte om jag blandar den dyra maten med den billiga. Och jag får truga henne, ställa henne framför matskålen så äter hon några tuggor, sen går hon därifrån och jag får lyfta dit henne igen. Men hon har börjat bli lite mer social också, sitter inte bara i buren och kurar även om hon fortfarande är därinne den mesta av tiden. Jag skulle också vilja sitta i en bur och kura och inte bry mig om nånting, men det går ju inte. Samtal med Stina imorrn (det är i och för sig bra) men sen möte med arbetsgivaren och försäkringskassan på torsdag. Usch, jag vill inte.

Snålheten bedrar visheten...

Det första Pärlan gjorde när hon blev inlagd på djurkliniken var att äta av deras snordyra veterinärfoder. Så nu när jag var och hämtade henne idag köpte jag en påse som jag tänkte blanda ut mitt billiga Ullaredsfoder med och hoppas att hon äter. För katter kan nämligen svälta sig själva till döds fick jag veta, levern lägger av efter bara någon dag utan mat. Som tur var är hon försäkrad, annars hade jag fått punga ut med sex och ett halvt tusen. Nu blev det "bara" femton hundra. Så mycket för den billiga maten...

Lilla skruttan är sjuk

Jag var hos veterinären med Pärlan idag, hon har nämligen inte ätit på ett tag och blivit jättemager. Och hon var uttorkad, hade ett förhöjt levervärde och blodbrist. Vilket kan orsakas av att hon inte har ätit. Eller är det det som gör att hon inte äter. Vi vet alltså egentligen ingenting. Men jag fick lämna kvar henne så ska dom vätska upp henne under natten och se om dom kan få i henne lite mat. Lilla skruttan...

Jag vill sooova

Min rumskamrat har gått in eller ut ungefär var tionde minut inatt, och jag vaknar varje gång dörren öppnas. Ja, jag började bli lite smått galen framåt femsnåret. Men nu har jag sovit lite på dan så den värsta sömnbristen är avvärjd.

.

Och har jag äntligen plockat bort länkarna till tv-inslagen som handlade om rättspsyk eftersom filmerna inte längre finns kvar att se.

Helpension

Det blev avdelningen igen. Men bara till på måndag hoppas jag. Men jag var och dansade igår i alla fall, det var kul. Men jag blev trött i huvudet för det var så mycket nytt, Bodapolska, gammelpols och nån sorts hambopolska från Föllinge. Men det gick ganska bra ändå tycker jag. När jag säger att jag aldrig har dansat en dans tidigare blir gubbarna så snälla. Det är dom i och för sig ändå, och dom är så glada att jag "som är så ung" vill vara med och dansa. Nästa helg är det folkmusikfestival, då blir det mycket dans, härligt.

Lätt?

Trodde att det skulle vara lite lättare den här gången, att det skulle kännas bra i åtminstone en månad. Men tji fick jag. Livet känns pest och pina och jag är trött på allting. Kören och dansen som egentligen är bra saker känns mest jobbiga. Skulle vilja gräva ner huvudet i sanden och låtsas som om jag inte finns. Men jag finns, och jag vill fortsätta att finnas men inte på det sätt jag gör nu. För det funkar inte. Det kommer att gå åt helvete, jag känner det på mig. Och hur ska det gå för katterna? Jag tror att Pärlan är sympatideprimerad för hon har slutat äta. Eller så är det bara maten från GeKå's som inte är god nog. Men den var billig. Hur som helst måste det till en förändring och det ganska snart, för det här håller inte.

Utskriven

Blev utskriven igår efter attt ha haft nattperm en natt. Det känns jätteskönt och jag tror och hoppas att det funkar. Katterna är glada att jag är hemma och tjatar sig in i sovrummet om nätterna. Men inatt körde jag ut dom efter nån timme. Det är hopplöst att sova med två katter i sängen, dom är ivägen när man ska vända på sig. Här kommer förresten en bild på min lortgris Pysen när han varit och grävt i mammas rabatter i somras. Jag undrar varför han ska gräva med ansiktet?

Ångestmonstret

Ångestmonstret var på besök för en tid sedan, och vann. Men en dag är det jag som ska vinna och inte bara en gång utan igen och igen och igen så att monstret till slut bara är en liten plutt som inte kan regera över mig mer. För det ska gå, har jag hört i alla fall. Jag tvivlar ibland men skam den som ger sig.

Det går framåt

Nu har jag fått frigång enligt överenskommelse så jag kan gå ut från avdelningen och ta hand om katterna själv. Men det är ingen utskrivning i sikte, i alla fall inte den här veckan. Det måste till mer kontakt med öppenvården först. Jag ska skriva en lista över vilka krav jag tycker att dom kan ställa på mig och så ska vi se hur det överensstämmer med deras. Lite svårt tycker jag.

Ansvar och vårdplanering

Vi hade vårdplanering imorse med folket från öppenvården. Jag tyckte inte att det var något bra möte, kände att jag bara fick skit för allting. Jag måste ta mer ansvar tycker dom. Men om jag säger till innan att när jag mår dåligt kan jag inte ta ansvar, är det inte då att faktiskt ta ansvar? Eller är jag helt ute och cyklar?

Ambivalens

Igår var jag och köpte Friskis och Svettis-kort samt nya träningsskor. Hur kommer det sig när jag går och funderar på att inte finnas längre? Men det är så rörigt i mina känslor så jag vet varken ut eller in, ena dagen har jag massor av framtidsplaner och nästa finns det ingen mening alls med att leva vidare. Så jag får väl ta dagarna som dom kommer och göra det jag orkar just den dan utan att försöka göra upp några storslagna planer.

Aldrig mer Sundsvall!

RPK i Sundsvall har beslutat att sluta ta emot självskadepatienter! En liten revansch för alla oss som varit där och upplevt den så kallade vården som dom bedrivit. Nu kanske det äntligen kommer vettiga vårdinrättningar för oss som har svåra självskadeproblem. Det finns inte längre ett ställe att dumpa oss på när vi blir för besvärliga. Det går inte längre att försöka glömma bort at vi finns genom att skicka iväg oss 60 mil hemifrån. Jag väntar med spänning på fortsättningen.

Kör ikväll

Ikväll ska jag få gå på kören, det känns jättebra. Och jag får gå hem en timme innan så jag kan pussa lite på katterna. Och moppa golvet... Annars händer det inte så mycket här, vi ska ha vårdplanering i öppenvården den 14:e men så länge tänker jag inte vara inlagd.

Vet inte vad jag ska tycka

Ordinarie läkaren är tillbaka här nu och idag har jag haft två samtal med honom. Först ett på förmiddan när jag mådde okej och sen ville han tänka lite så vi hade ett nytt på eftermiddan. Och då mådde jag som vanligt sämre så det blev ingen utskrivning. Inte för att jag hade väntat mig det egentligen. Men försöka går ju. Vi ska prata igen på söndag då han har jour. Sen var det meningen att vi skulle ha ett möte på tisdag med öppenvården men det blir inte förrän nästa vecka. Morr. Så länge har jag faktiskt ingen lust att vara kvar här. Men vi får se om jag kan få lite frigång framöver, men det hänger på hur mycket jag kan lova och just nu kan jag inte lova någonting.

Dödläge

Det är lite dödläge här för tillfället. Vi spelar liksom inte på samma planhalva jag och läkaren. Det enda som kom ut av samtalet idag var att jag lovade att försöka äta eftersom jag inte gjort det sedan i fredags. Men nu åt jag lunch även fast jag inte alls var sugen.

Tårar

Hur många tårar finns det egentligen? När jag är ensam kommer dom och bara rinner och rinner tills jag blir alldeles urlakad och utmattad.

Tung resa

Sitter på tåget mot Varberg och dricker gratiskaffe, det gäller att utnyttja sina förmåner. Resan känns annars ganska tung, jag vet ju vad som väntar där framme. Men jag köpte en ny väska igår, det piggar alltid upp lite. Skitväder är det också, blåst och regn både utanför tågfönstret och i Varberg. Men det skulle bli bättre imorrn, jag hoppas det. Jag blev inte utskriven från avdelningen utan fick bara permission, ska tillbaka direkt jag kommer till Linköping på fredag kväll. Det kommer också att kännas tungt, att åka tillbaks till avdelningen.

Snälla människor

Jag fick häromdagen veta av mamma att en reporter på Hallands nyheter hade skrivit en liten artikel om Bertil i samband med hans bortgång. Jag letade på nätet men där fanns den inte, så jag skickade iväg ett mail till familjeredaktionen. Och idag fick jag svar, han skulle skicka två tidningar till mig. Tänk vad enkelt det är ibland att göra någon lite gladare mitt i allt elände.

Tågbiljetter

Nu har jag bokat biljetter fram och tillbaka till Varberg för begravningen. Det känns tungt att över huvud taget tänka på det men saker måste ju fixas. Jag la in lite extra tid i Göteborg på hemvägen, får se om jag kan träffa någon eller om det blirlite shopping.

Ångest och skit

Det gick inte längre så sedan igår är jag på 37an igen. Det är sådär måste jag säga. Jag har legat på sängen sedan jag kom, orkade inte gå upp och äta lunch. Fick sån jävla ångest igår nere på akutenheten så jag trodde att jag skulle gå åt, kunde inte andas. Begravningen är om två veckor så på något sätt måste jag klara mig tills dess, men hur det ska gå till vet jag inte.

Vet inte hur länge jag orkar hålla ihop.

Sorg

Min farbror dog inatt. Så gårdagens glada Göteborgsdag med avslutande Lisebergsbesök hamnar lite i skymundan. Men för mig var det nog bra att det hände nu och inte när jag är hemma ensam i Linköping. Om man nu kan tycka att en sådan sak är bra, det är egentligen förjävligt. Orättvist, han blev inte ens 70. Jävla cancer.

Semester

Är på semester i Varberg och har det jättebra. Men lite sorgligt också, vi var på sjukhuset idag och häksade på min farbror och det är inte mycket kvar av honom. Så det är bara att vänta på det oundvikliga.

Fri som en fågel

Nu är jag ute i verkligheten igen och det känns jättebra. Men jag har fått en ny medicin som jag gick med på att testa, Strattera. Den ska tydligen hjälpa mot inre oro och ångest. Jag ger den en chans i alla fall. Men då måste jag sluta med Voxra för dom går inte att kombinera. Men vi får se hur det går, Voxran har ju faktiskt hjälpt en del och den här skulle verka lite på samma sätt så jag får vänta och se.

Nyckelfrid

Idag kom mina nycklar med posten så jag kan andas ut. Annars är jag mest lite irriterad på läkaren som inte prioriterar att prata med mig. Men imorrn måste jag få det och då vill jag bli utskriven bums. Friidrotts-EM har börjat nu så jag funderar på att bänka mig framför tv'n men jag har en känlsla av att övriga folket vill se allsång på skansen. Men det finns ju två apparater så jag kanske kan få ha den ena.

Extranyckel!

Precis nu ringde hon som har min extranyckel. Vilken lättnad. Så hon skulle titta till katterna idag och sen om jag inte får min egen nyckelknippa med posten imorrn så skulle hon komma upp med extranyckeln. Sen åker hon nämligen bort igen och det är ju skönt för mig att kunna komma in i min egen lägenhet. Man kan lungt säga att en sten har fallit från mitt bröst. Fast jag lär få köpa en ångrengörare för att försöka få ren hallmattann från kattpiss, dom brukar protestkissa på posten och i mina skor och då hamnar det ju på hallmattan också. Så det stinker lite när man kommer in i min lägenhet. Men sen vänjer man sig men det är inte så kul att ta hem folk direkt.

Låg dag i dag

Det har varit en låg dag idag, jag har inte haft mycket energi och ork alls. Och inte får jag träffa läkaren heller förrän nästa vecka så jag sitter här utan förändringar. Och min nyckelknippa är på villovägar för Elina hann inte komma upp med den idag och nu har hon åkt till Gotland. Jag hoppas att hon har postat den hit till avdelningen för annars blir det besvärligt. Nån måste ju komma in till katterna och den som har min extranyckel vet jag inte om hon är hemma än. Men nu vill jag ut härifrån så jag hoppas att jag blir utskriven i nästa vecka när jag får läkarsamtal. Jag fick tag i en korsordstidning igår i alla fall så jag har lite mer än datorn och stickningen att lägga händerna på.

Långtråkigt

Det är ganska långtråkigt här på avdelningen när man inte får gå ut. Och jag fick lite panik över katterna men som tur var kunde Elina förbarma sig över dom. Jag funderar på om jag ska försöka skicka någon att köpa en korsordstidning.

37an igen

Är inlagd igen sedan i fredags. Det är tråkigt men det går. Och det funkade inte riktigt hemma i slutet på förra veckan så det var enda lösningen. Men jag hoppas verkligen att jag kan ta mig ur den här svackan ganska snabbt så jag kan följa med till Varberg om två veckor. Men det tror jag att jag ska fixa. Men lätt är det inte.

Tillbaka i Linköping

Jag kom tillbaka till stan igen i måndags morse men jag ångrar mig nästan. Här är så varmt så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Man blir klibbig bara utav att sitta på en stol och göra ingenting. Men det är skönt att rå sig själv igen. Även om det inte blir så mycket gjort i hettan. Katterna ligger helt utslagna på golvet och jag får fylla på vattenskålen en gång extra varje dag och jag själv dricker mest vatten och orkar inte äta. Men det är ju bra för figuren :)

Mitt fängelse är värre, eftersom jag bär det med mig vart jag än går.

Mitt fängelse är att alla känner mig som någon annan än den jag är.

Mitt fängelse är alla önskningar som jag aldrig har vågat uttala. I stället öppnar jag munnen och hör till min förvåning hur något helt annat kommer ut.

Mitt fängelse är all sorg och förtvivlan som jag gömt undan på så sinnrika ställen att jag inte skulle kunna hitta dem, ens om jag försökte.



Ur Gregorius av Bengt Ohlsson

BRÖLLOP!

Vi har haft en fantastisk helg med ett vackert bröllop följt av en storslagen bröllopsfest som höll på till klockan fem på morgonen. Bilder kommer snart.

Sommar i Jämtland

Nu har sommaren kommit hit till Rödön också. När jag kom i förra veckan var det sex grader och snålblåst men lagom till möhippan igår blev det fint väder! Vi hade en jättetrevlig dag med först islandshästridning i Åre och sedan sjukamp och middag. Jag har grym träningsvärk efter ridningen, den aktiverade muskler som jag tydligen inte har använt på länge, framför allt i ryggen. Men annars kände jag mig ganska hemma i sadeln, det är väl lite som att cykla, har man väl lärt sig det en gång sitter det kvar i ryggmärgen. Och tölt är ju en sån fantastisk gångart, man sitter som i en fåtölj.

Att vara bäst

Jag är en sån som gärna vill vara bäst på det jag företar mig. Att göra sitt bästa, jo, men om man inte vinner så är det liksom inte tillräckligt. Och nu försöker jag vara bäst på självskador, det är bara det att i samma sekund man blir det är man död. Och jag har varit ganska nära, ska ni veta. Nära vad då? Målet? Och är mitt mål att dö? Nej, så varför spelar jag så högt med mitt liv som jag gör? Om jag kunde svara på det vore mitt liv nog mycket enklare och det skulle vara lättare för mig och mina behandlare att komma framåt. För som det är nu står vi mest och stampar och börjar det gå utför hamnar jag i Sundsvall igen. Och en sak är i alla fall säker: dit vill jag INTE. Så hur ska jag göra för att inte försöka vara bäst jämt?

Sommar

Jag är hemma igen sedan i onsdags och det är jätteskönt. Och det har blivit sommar, det är lika fascinerande varje år hur årstiderna växlar. Jag skulle inte vilja bo någonstans där det är samma väder jämt, en evig sommar skulle jag nog tröttna på. Fast jag har lite svårt att sova nu när det är så ljust, varje vår påminner jag mig själv om att köpa en rullgardin. Men det har inte blivit av för varje gång jag är på IKEA har jag glömt hur brett fönstret är. Jag har fixat balkongen också med bland annat en minisyrén, en ny ros (förra årets överlevde inte vintern på vinden) och lavendel.

Återigen inlagd

En kort uppdatering bara, jag är på avdelning 37 igen men det går bra och jag hoppas att jag kan komma ut snart. Kastanjerna blommar, häggen också och syrenerna är på gång. Jag vill ut!!!

Hur går det med striden, syster?
Dukar du under i kampen, broder?
Låt mig veta. Hur många sorger ska du orka bära, hur mycket smärta ska du mäkta med? Hur ska du någonsin kunna straffa dig själv tillräckligt?
Svälter du dig själv?
Skär du dig?
Skär sönder dina armar, skär sönder ditt ansikte?
Dämpas ångesten med mer smärta, dämpas ångesten med fler tabletter, dämpas ångesten med mer sprit?
Hur länge ska du hålla? Hur länge ska det gå? Förlåt att jag frågar, men jag undrar ju bara!
Vad har de utsatt dig för?
Vilka var övergreppen?
Var du bara ett barn när det började?
Fick du nånsin vara ett barn?
Var det dina föräldrar som gjorde det?
Var det dina klasskamrater?
När förstod du att det var du själv som var skyldig?
När tog du på dig skulden?
När började du straffa dig själv?
Hur många sorger ska du orka bära, hur mycket smärta ska du mäkta med?
Hur ska du någonsin bli ren?
Hur ska någon någonsin kunna älska en sån som dig?
Förlåt att jag frågar, men jag undrar ju bara?
När ska du förstå att du inte måste bära allting själv?
När ska du tillåta dig att stanna upp och ställa av och se dig om och upptäcka att du inte är så ensam som du tror?


Jonas Gardell

Glad-dag

Igår hade jag en riktig glad-dag. Jag hade tagit ut extra pengar från mitt sparkonto för att ha om jag skulle råka hitta en klänning till bröllopet. Så gick jag in på Norén & Englund, en affär som jag tror att jag har varit på en gång tidigare, då tillsammans med mamma och pappa. Jag kollade runt och dom hade faktiskt en del klänningar så jag tänkte att jag provar några. Så när jag stod och väntade på en ledig provhytt kom expediten med ytterligare en klänning. Men, sa jag, det är ju bara en 42:a, men hon sa att jag skulle prova den ändå. Och den satt som en smäck och var helt perfekt! Jättefin verkligen. Sen hittade jag dom perfekta skorna till också, dock med skyhög klack så jag måste öva i att gå i dom. Jag kommer att bli snyggast på festen (förutom Britta då...). Sen avslutade jag stadsrundan med en glass i solskenet med Stina och Love.

.

Idag är det dock lite molnigare, både ute och inne.

Bloggtorka

Det är torka på bloggfronten just nu. Eller på hela livsfronten skulle man nog kunna säga. Jag gör det jag har inplanerat med kör, dans och annat men känner ingen vidare glädje med nånting. Dessutom har jag gått och blivit förkyld för första gången på typ tio år. Har lite feber på kvällarna och nätterna men sen försvinner den på dagen. Men jag känner mig totalt orkeslös och viljelös, skulle lätt kunna ge upp nu. Men jag ska försöka stå ut till på söndag för då ska jag lyssna på Rigmor Gustafsson och hon är ju helt underbar. Men efter det vet jag inte, det ser rätt mörkt ut.

Hurra för boservice

Det blev HSB boservice som fick komma och fixa mitt avlopp förra veckan. Kaustiksodan hjälpte inte och när det steg i toaletten när jag spolade fick jag nog och ringde. Det tod en och en halv timma så var han här och fixade. Skönt. Hur gör man när man bor i hus, måste man greja såna här saker själv då? Hu, jag bor nog kvar i min lägenhet. Annars har det inte hänt nåt, jag håller på och byter plats på sommar- och vinterkläder så det är en del spring upp på vinden. Vi hade konsert med kören i söndags, det gick bra och på repet i måndags hade vi haitisk sång. Det var kul att göra lite annat och känna på lite annorlunda rytmer.

Avloppsfobi

Jag har en väldig skräck för allt som har med avlopp att göra. Så när det gurglar i rören här i huset blir jag alldeles stel och tror att det ska börja spruta upp avloppsvatten i duschen eller nåt. Så gissa hur glad jag blev när jag stod i duschen igår och plötsligt kände att något var fel, tittade ner och märkte att jag stod och plaskade i två centimeter vatten. Panik! När det sedan kluckade i toaletten när jag tvättade ansiktet igår kväll kände jag att det var dags att möta ett annat av mina spöken, nämligen kaustiksoda. Jag har inte vågat ha det hemma förut men idag köpte jag en flaska. Så nu har jag hällt ett lock soda i golvbrunnen, spolat med hett vatten och ska vänta en timme och sedan spola med kallt vatten. Jag hoppas att det räcker, annars får jag ringa HSB boservice och hoppas att dom inte kommer ihåg att det bara var ett par år sedan sist. Och att dom inte tror att jag har kattlådan i duschen, för nej då, det kan man ju inte ha, med klumpbildande sand och allt.

Tillbaka på banan

Idag blev jag utskriven och det känns jättebra. Bara jag fick sova ordentligt några nätter så vände det. Jag mår fortfarande ganska kasst men det är inte riktigt lika nattsvart längre. Så nu ska jag njuta av våren, det är jättefint väder ute och en massa vårblommor överallt, som jag nu får se med egna ögon. Hade inte varit utanför avdelningens dörr sedan 26 mars så det kändes skönt att andas lite frisk luft igen.

SOVIT!!!

Inatt har jag för första gången på typ tre veckor sovit flera timmar i sträck. Helt underbart. Igår hade jag funderingar på att ta livet av mig bara för att få sova, så desperat var jag. Jag förstår att man kan tortera folk genom att hålla dom vakna för jag har varit helt färdig de senaste dagarna. Så nu är det bara att hoppas att det blir fler nätter, det ökar ju dessutom sannolikheten att jag kan komma ut härifrån snart. Vi har konsert med kören nästa söndag och den vill jag hemskt gärna vara med på. Och bara att få gå ut, jag har inte andats uteluft på mer än tre veckor nu, det har blivit vår medans jag har suttit härinne. Snön har försvunnit och det har kommit både tussilago, blåsippor och vitsippor. Har jag hört.

Arg

Nu är jag arg på den överläkare som är här den här veckan. Han avfärdade mina sömnproblem med att jag skulle sova mindre på dagarna. Men jag sover typ bara två timmar på förmiddagen och det är helt enkelt för att jag är så trött att jag inte kan hålla ögonen uppe. Natten till igår sov jag i 45-minuterspass HELA natten. Då blir man inte så utvilad kan jag säga. Och så här dåligt brukar jag inte sova, oavsett hur mycket jag sover på dagarna. Sen undrade han om han skulle ta bort vaket och då sa jag att jag lika gärna kan bli utskriven direkt, för annars är det ingen mening med att vara här. Men nu är jag så irriterad så jag kommer att framföra till ronden imorgon att jag vill bli utskriven. En skitjobbigt patient har kommit också, som egentligen hör hemma på psykosavdelningen men dom har också överbelagt. Hon skriker och går runt i allas rum och fikavagnen eller matvagnen kan inte stå obevakad för då tar hon allt. Så just nu känns det inte som jag kommer att må bättre här inne direkt.

Jag stryper snart någon.

Det var mina första ord när morgonmedicinen kom imorse. Den nya medicinen verkar inte funka så jag sover fortfarande bara i korta intervall och det håller på att göra mig galen. Och jouren idag ville inte göra några ändringar utan snarare plocka bort något och det är jag inte intresserad av, för i vanliga fall fungerar ju sömnen det är bara nu som det inte går. Förmodligen för att jag mår skit och därför sover sämre. Men om jag fick nån dundermedicin så jag fick sova ordentligt några nätter kanske jag skulle börja må bättre?

Kontakt med yttervärlden

Nu har jag fått min dator hit till avdelningen så jag kan vara lite uppdaterad. Annars har det inte hänt så mycket, hade läkarsamtal igår vilket resulterade i två medicinändringar. Och det kan nog behövas, jag har inte sovit mer än ett par timmar i sträck i mer än en vecka. Tyvärr är inte den ordinarie läkaren här på två veckor nu och det blir lite dåligt med planeringen, så jag vet inget om hur länge jag behöver vara kvar. Men jag mår sämre nu än jag har gjort på flera år så det känns inte riktigt aktuellt att gå hem just nu. Men läkaren som kommer nästa vecka gör ju sin bedömning så vi får se hur det blir.

Livstecken via bud

Genom finaste Lina kommer här en hälsning från avdelning 37 där jag har varit i snart en vecka. Men jag kommer igen den här gången också antar jag, vet bara inte hur lång tid det tar.

Kram på er.

Väck mig inte imorgon
låt solen gå upp utan mig
Låt det vara en fin dag
låt solen gå ner utan mig
...
Väck mig aldrig igen

Emil Jensen

Vita, rosa, blå

Små piller styr mitt liv. En del är till för att jag ska kunna tänka och fungera något så när normalt, andra är till för att jag ska få slippa tänka och kunna sova och för stunden upphöra att finnas. Just nu gillar jag dom senare bäst, jag orkar inte leva för tillfället. Men jag måste försöka, fastän jag inte vill. Det är så många som tror på mig och som på olika sätt påverkas av min närvaro att det vore alltför själviskt att ge upp. Men jag är bra nära ibland och nu är en sådan tid när jag balanserar på gränsen och vill gå åt båda håll fast jag egentligen inte vågar gå åt något håll, vill bara upphöra att existera utan att någonsin ha funnits. Men det är ju svårt, så jag fortsätter att balansera och hoppas att jag inte ramlar.

Högvinst!

Kom fram till ett kylslaget Östersund igår morse, -31 grader visade termometern nere vid stationen. Men sen blev det varmare och solen sken och det var fantastiskt vackert ute. Efter några timmars sömn på förmiddan (jag sov inte mycket på tåget) åkte jag och mamma in till stan för att gå på bröllopsmässa med Britta. Vi var väl alla lite skeptiska men tänkte att några idéer kan man väl få. Där hade dom en tävling med frågor relaterade till de olika utställarna och gissa vem som går och vinner om inte jag! Priset var presentkort från de flesta företagen som var där till ett värde av över åtta tusen kronor. Snacka om lyx, det var bland annat tusen kronor till valfri behandling på ett hår- och sminkställe, tusen kronor på en guldsmedsaffär och en bröllopsfotografering för tre tusen. Den senare säljer jag till Anders och Britta för det var just hos den fotografen som dom har bokat.
.
Idag har vi kollat på vasaloppet och inspirerade av det tog vi en vända i spåret, Anders, mamma och jag. Men med tre plusgrader i luften och nysnö i spåret var föret inte det bästa, jag hade noll glid och fick stanna fyra gången och skrapa bort snö och is under skidorna. Inte kul. Så det blev bara fem kilometer.

Vår?

Läser att våren är på ingång i södra Sverige. Själv ska jag norrut i en dryg vecka men jag hoppas att det blir vårvinter däruppe för då är det som bäst. Förhoppningsvis kan jag inviga turskidorna jag fick i julklapp men även åka lite i spåret. Men för säkerhets skull packar jag även ner täckkjolen för man kan inte lita på vädret, rätt som det är är det tjugo minusgrader igen. Jag ska åka tåg hela natten, jag hoppas att det blir lugnt och att tåget kan gå som det ska.

Det töar

Undrar om vintern är slut för den här gången, idag har det varit plusgrader. Och undrar när den kommer tillbaka nästa gång, om tio år eller så? Jag vet inte om Linköping lyckades slå sitt snörekord på 71 centimeter, det fattades en men å andra sidan snöade det igår kväll så det kanske blev nån centimeter till. Jag tycker i alla fall att det är skönt att det börjar smälta undan så jag får fria cykelbanor igen, jag är nämligen usel på att cykla i vinterväglag så cykeln får stå. Kommunen har valt att prioritera vissa cykelvägar men tyvärr inte de jag använder mest och skillnaden i framkomlighet är ganska stor.

Skillnaden på prioriterad och icke prioriterad cykelväg

Jag var till tandläkaren idag förresten, fick det i julklapp. Och trots att det var fyra år sedan sist var det en positiv upplevelse, bara ett litet hål och lite tandsten. Så mamma får ingen jätteräkning. Fast vi funderade på att plocka bort mina knäppa visdomständer nu i förebyggande syfte men jag är inte säker på om det skulle ingå i julklappen så det får bli när det verkligen behövs. Det blir käkkirurgen i så fall och jag är inte så jättesugen på det ändå.

Pank som en kyrkråtta

Är ute igen och var idag på Coop och handlade när jag fick det trevliga meddelandet "köp medges ej" när jag skulle betala. Som tur är hade jag lite kontanter som jag kunde delbetala med så jag slapp låna pengar av min arbetsterapeut den här gången. Och nu kommer det att bli ett glapp på minst tre månader innan jag får pengar nästa gång för jag har inte fått in ansökan till försäkringskassan förrän nu och dom har så lång handläggningstid. Jag får väl gå i ide eller nåt. Det känns ändå som ett rätt vettigt alternativ, det går ju inte att ta sig fram nånstans i den här stan nu, det är snöhögar överallt och jag överdriver inte. Gatan utanför mig har förvandlats till en enfilig väg utan trottoarer med snövallar mot alla infarter och cirka två decimeter snömodd som bilarna slirar fram igenom. Ska man gå över ett övergångsställe får man först klättra över en halvmeter snö för att komma ut på vägen och sen klättra igen för att komma av den. Det är helt sanslöst. Jag som norrlänning gillar snö men i den här stan är det faktiskt mest opraktiskt.

Det är som förgjort

Jag kommer inte ur svängen ut och in på 37an, jag blir galen på det. Jag var på konserten i söndags och det gick jättebra men sen kraschade allting och jag blev inlagd. Och jag försöker förklara för dom att jag inte blir bättre av att vanka av och an på en överbelagd avdelning utan att det är med mina öppenvårdskontakter som jobbet måste ske. Men nähä då, jag blir kvar åtminstone till imorrn. Men jag behövde bara sova en natt i korridoren och nu delar jag ett enkelrum så man ska väl inte klaga. Corren gjorde en jämförelse med andra landsting i samband med att det nya psykhuset inte blir av och det är skrämmande. Jönköping har med ungefär samma upptagningsområde 100 slutenvårdsplatser, här finns 28. I Lund tror jag det finns sju avdelningar mot våra två. Nej ska man vara sjuk så ska det verkligen inte vara psykiskt, då hamnar man längst ner i rangordningen.

Måste orka

Vi har konsert imorgon i Vadstena klosterkyrka. Det kommer att bli jättefint och jag är en viktig del av kören. Så varför känns det som om jag inte orkar, varför kommer alla svarta tankar när jag har något så konkret att se fram emot? Men jag orkar verkligen inte finnas just nu.

Slängpolska

Jag började dansa polska (alltså folkdans) lite förra terminen och har fortsatt med det. Det är roligt fast jag är verkligen nybörjare. Och ikväll ska jag på dans med de mest inbitna slängpolskedansarna i trakten, det känns lite nervöst faktiskt. Men jag känner en som också är på min nivå så vi får väl dansa med varandra. Det var också bra att den här kvällen blev uppbokad, det gjorde det lite lättare att ta en dag i sänder för det är vad jag gör nu när det är lite svårt att leva.

Mentaltillstånd

Jag fick en lattevisp i födelsedagspresent av Ida och Elina. Jättekul för det hade jag ingen och jättebra är den också. Det blir fantastiskt mjukt och lent mjölkskum med den. Men jag undrar om jag egentligen får använda den för när jag läste bruksanvisningen (brukar göra det ibland innan jag slänger den) står det att "denna apparat bör inte användas av personer (inklusive barn) som har minskad fysisk rörelseförmåga, reducerat sinnes-eller mentaltillstånd, eller som saknar erfarenhet och kunskap". Hm. Jag har ett överrörlighetssyndrom som kan sägas minskar min fysiska rörelseförmåga (eller snarare ökar den, haha), vad man ska säga om mitt sinnes- eller mentaltillsånd vet jag inte riktigt, men jag har ju papper på att nåt inte är som det ska och till sist har jag ingen tidigare erfarenhet av lattevispar. Men jag chansar, och använder den ändå. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt vad som skulle kunna gå fel...

Time-out

Har haft en dryg veckas time-out på avdelning 37, blev utskriven idag. Men det har varit rätt okej och jag har kunnat gå hem till katterna en stund varje dag. Nu hoppas jag att det ska funka bra med öppenvården framöver så jag slipper avdelningen ett tag. Tiden går nog baklänges därinne ibland.

.

Så har ytterligare en person tagit sitt liv på RPK i Sundsvall. Jag hoppas att socialstyrelsen sätter åt dom rejält.