Lätt?

Trodde att det skulle vara lite lättare den här gången, att det skulle kännas bra i åtminstone en månad. Men tji fick jag. Livet känns pest och pina och jag är trött på allting. Kören och dansen som egentligen är bra saker känns mest jobbiga. Skulle vilja gräva ner huvudet i sanden och låtsas som om jag inte finns. Men jag finns, och jag vill fortsätta att finnas men inte på det sätt jag gör nu. För det funkar inte. Det kommer att gå åt helvete, jag känner det på mig. Och hur ska det gå för katterna? Jag tror att Pärlan är sympatideprimerad för hon har slutat äta. Eller så är det bara maten från GeKå's som inte är god nog. Men den var billig. Hur som helst måste det till en förändring och det ganska snart, för det här håller inte.

Utskriven

Blev utskriven igår efter attt ha haft nattperm en natt. Det känns jätteskönt och jag tror och hoppas att det funkar. Katterna är glada att jag är hemma och tjatar sig in i sovrummet om nätterna. Men inatt körde jag ut dom efter nån timme. Det är hopplöst att sova med två katter i sängen, dom är ivägen när man ska vända på sig. Här kommer förresten en bild på min lortgris Pysen när han varit och grävt i mammas rabatter i somras. Jag undrar varför han ska gräva med ansiktet?

Ångestmonstret

Ångestmonstret var på besök för en tid sedan, och vann. Men en dag är det jag som ska vinna och inte bara en gång utan igen och igen och igen så att monstret till slut bara är en liten plutt som inte kan regera över mig mer. För det ska gå, har jag hört i alla fall. Jag tvivlar ibland men skam den som ger sig.

Det går framåt

Nu har jag fått frigång enligt överenskommelse så jag kan gå ut från avdelningen och ta hand om katterna själv. Men det är ingen utskrivning i sikte, i alla fall inte den här veckan. Det måste till mer kontakt med öppenvården först. Jag ska skriva en lista över vilka krav jag tycker att dom kan ställa på mig och så ska vi se hur det överensstämmer med deras. Lite svårt tycker jag.

Ansvar och vårdplanering

Vi hade vårdplanering imorse med folket från öppenvården. Jag tyckte inte att det var något bra möte, kände att jag bara fick skit för allting. Jag måste ta mer ansvar tycker dom. Men om jag säger till innan att när jag mår dåligt kan jag inte ta ansvar, är det inte då att faktiskt ta ansvar? Eller är jag helt ute och cyklar?

Ambivalens

Igår var jag och köpte Friskis och Svettis-kort samt nya träningsskor. Hur kommer det sig när jag går och funderar på att inte finnas längre? Men det är så rörigt i mina känslor så jag vet varken ut eller in, ena dagen har jag massor av framtidsplaner och nästa finns det ingen mening alls med att leva vidare. Så jag får väl ta dagarna som dom kommer och göra det jag orkar just den dan utan att försöka göra upp några storslagna planer.

Aldrig mer Sundsvall!

RPK i Sundsvall har beslutat att sluta ta emot självskadepatienter! En liten revansch för alla oss som varit där och upplevt den så kallade vården som dom bedrivit. Nu kanske det äntligen kommer vettiga vårdinrättningar för oss som har svåra självskadeproblem. Det finns inte längre ett ställe att dumpa oss på när vi blir för besvärliga. Det går inte längre att försöka glömma bort at vi finns genom att skicka iväg oss 60 mil hemifrån. Jag väntar med spänning på fortsättningen.

Kör ikväll

Ikväll ska jag få gå på kören, det känns jättebra. Och jag får gå hem en timme innan så jag kan pussa lite på katterna. Och moppa golvet... Annars händer det inte så mycket här, vi ska ha vårdplanering i öppenvården den 14:e men så länge tänker jag inte vara inlagd.

Vet inte vad jag ska tycka

Ordinarie läkaren är tillbaka här nu och idag har jag haft två samtal med honom. Först ett på förmiddan när jag mådde okej och sen ville han tänka lite så vi hade ett nytt på eftermiddan. Och då mådde jag som vanligt sämre så det blev ingen utskrivning. Inte för att jag hade väntat mig det egentligen. Men försöka går ju. Vi ska prata igen på söndag då han har jour. Sen var det meningen att vi skulle ha ett möte på tisdag med öppenvården men det blir inte förrän nästa vecka. Morr. Så länge har jag faktiskt ingen lust att vara kvar här. Men vi får se om jag kan få lite frigång framöver, men det hänger på hur mycket jag kan lova och just nu kan jag inte lova någonting.