När jag nu är inlagd är jag det för första gången på flera år frivilligt. Det är förstås skönt att veta att man inte är helt utlämnad åt läkarna men jag har ändå dubbla känslor inför det. Nu är det inte någon annan som har bestämt att jag behöver vård och jag drabbas då av tvivel om jag är värd att få den. Jag känner att jag kanske tar upp en plats som någon annan skulle behöva bättre och jag kanske bara är självisk som väljer att stanna kvar på avdelningen för att ta utslussningen i den takt jag själv känner är bäst.
Ständigt alla dessa glömda lösen
3 år sedan