Varannan dag

Min kropp verkar köra varannan dag-principen nu. Ena dagen är jag superpigg redan vid sex på morgonen och får en massa saker gjorda och nästa är jag som en zombie och tillbringar den mesta tiden i sängen. Men i genomsnitt så är jag ju normal så jag ska väl inte klaga. Men det är ganska mysigt att sitta med en kopp kaffe med tända ljus och känna sig pigg för en gångs skull. Jag har aldrig varit morgonpigg förut så det är en ny känsla. Och jag tror att jag gillar den.

Fjortisfest

Var på fjortisfest igår. Det kändes så i alla fall för jag var typ dubbelt så gammal som dom andra. Hemgjort äckligt rödvin och hela köret. Men jag kom i alla fall hem med en nypiercad läpp, så lite kul var det ändå. Även om jag ofta känner att åren sprungit iväg alldeles för fort vill jag nog inte vara sjutton igen. Men typ 25, det skulle vara trevligt. Men man är väl inte äldre än man känner sig...

Neuropsykiatrisk utredning

Någon frågade om jag har gjort någon psykologutredning och svaret är ja, det har jag. Jag vet inte vad utredningen hette men den tog lång tid att göra, två timmar åt gången vid minst tre tillfällen. Jag har inte i huvudet nu exakt vad utredningen visade men det var inget direkt nytt, jag kände igen mig i allt. Jag tycker att det var ganska roligt att göra den, man fick utmana sig själv på flera områden. Men så är jag ju en tävlingsmänniska också... Jag tror att man ska gå in i en sådan utredning utan förutfattade meningar och bara ta det som det kommer och inte tro att det är något slags prov eller intelligenstest. Alla har olika starka sidor och i alla fall testet jag gjorde var omfattande och berörde många områden. Så var inte rädda för att göra fel för det finns ingen som gör allt rätt och i många fall finns det inget rätt eller fel bara olika sätt att se på saker. Det gäller i högsta grad det verkliga livet också tycker jag.

Vård eller förvaring?

Som svar på en kommentar vill jag säga att jag inte upplevde att det fanns någon direkt vård i Sundsvall. Visst, jag fick en psykologkontakt 45 minuter i veckan men det var allt. Annars var det bara förvaring och lite aktiviteter under tiden, typ att sitta och sticka eller jobba lite med musik. För dom som ville fanns också möjlighet att läsa på komvux men med min magisterexamen kändes inte det särskilt aktuellt. Så jag får mycket mer vård här hemma med psykolog, annan samtalskontakt, gruppverksamhet och arbetsterapeut.

.

En annan kommentar gällde katterna, ja jag lämnar dom ensamma större delen av tiden men jag har naturligtvis någon som tittar till dom och ger mat och vatten och fixar kattlådan. Det är inte optimalt men jag kan inte lösa det på något bättre sätt just nu. När jag var i Sundsvall bodde dom hemma hos en kompis men det har inte varit möjligt den här gången. Men jag tror inte att det går nån särskild nöd på dom, dom har ju varandra och en klätterpelare, plats i fönstret för att sitta och titta ut och en del leksaker. Men det är klart att dom saknar mig och blir glada när jag kommer hem.

Orden fattas mig

Jag är jättedålig på att uttrycka mina känslor och sätta ord på dem. Mycket beror nog på att jag är rädd för att erkänna för mig själv hur saker och ting verkligen är för då blir besvikelsen så mycket större om det blir fel sen.

.
Men jag älskar dig också och det betyder oerhört mycket för mig att ha dig som vän.

Trött

Jag har varit sjukt trött idag eftersom jag inte kunde somna igår trots x antal stesolid och stilnoct. Lite väl många tyckte Stina men till slut sov jag i alla fall. Jag träffade henne idag och det jag jätteskönt, vi har inte haft någon kontakt medan jag har varit inlagd. Men vi kom in på en del jobbiga saker också, att de finns sånt som jag aldrig någonsin kommer att prata med någon om och som jag inte kan släppa upp till ytan ens för mig själv. Sen fikade jag med underbara Ann som vaktat mina katter och hon fick en kombinerad kattvakts- och födelsedagspresent, en sminkkurs på Make-Up Store. Jag är själv mycket nöjd över presenten och hon blev väldigt glad. Men sen när jag kom hem blev jag nästan förlamad av trötthet och det bara susade i öronen på mig och jag kände ångesten komma. Men jag envisades och lyckades laga laxpaj och äta den innan det nu inte går längre, klockan är bara strax efter åtta men jag måste gå och lägga mig. Jag hoppas att jag får sova inatt.

Aldrig mer Sundsvall

Överläkare MS kom tilll mig i torsdags och berättade att det fanns dom på kliniken som tyckte att jag hade kommit från Sundsvall för tidigt och att jag borde skickas tillbaka. Dock tyckte inte MS det själv men han visste inte hur länge han skulle kunna stå emot trycket från kollegorna om vi inte kom fram till en lösning. Inför det faktum att Sundvall kunde komma att bli aktuellt igen lyckades jag uppbåda krafter någonstans ifrån och kunde lova tillräckligt mycket för att han skulle gå med på att skriva ut mig. Aldrig mer Sundsvall säger jag bara. Så nu har jag varit hemma sen igår och det känns okej. Jag har städat idag och försöker sanera hallen från kattpisslukt eftersom dom små liven har tyckt att mattes gamla jumpaskor var en alldeles perfekt kisslåda. Skorna har jag slängt men mattan ligger ju kvar.