Livstecken via bud

Genom finaste Lina kommer här en hälsning från avdelning 37 där jag har varit i snart en vecka. Men jag kommer igen den här gången också antar jag, vet bara inte hur lång tid det tar.

Kram på er.

Väck mig inte imorgon
låt solen gå upp utan mig
Låt det vara en fin dag
låt solen gå ner utan mig
...
Väck mig aldrig igen

Emil Jensen

Vita, rosa, blå

Små piller styr mitt liv. En del är till för att jag ska kunna tänka och fungera något så när normalt, andra är till för att jag ska få slippa tänka och kunna sova och för stunden upphöra att finnas. Just nu gillar jag dom senare bäst, jag orkar inte leva för tillfället. Men jag måste försöka, fastän jag inte vill. Det är så många som tror på mig och som på olika sätt påverkas av min närvaro att det vore alltför själviskt att ge upp. Men jag är bra nära ibland och nu är en sådan tid när jag balanserar på gränsen och vill gå åt båda håll fast jag egentligen inte vågar gå åt något håll, vill bara upphöra att existera utan att någonsin ha funnits. Men det är ju svårt, så jag fortsätter att balansera och hoppas att jag inte ramlar.

Högvinst!

Kom fram till ett kylslaget Östersund igår morse, -31 grader visade termometern nere vid stationen. Men sen blev det varmare och solen sken och det var fantastiskt vackert ute. Efter några timmars sömn på förmiddan (jag sov inte mycket på tåget) åkte jag och mamma in till stan för att gå på bröllopsmässa med Britta. Vi var väl alla lite skeptiska men tänkte att några idéer kan man väl få. Där hade dom en tävling med frågor relaterade till de olika utställarna och gissa vem som går och vinner om inte jag! Priset var presentkort från de flesta företagen som var där till ett värde av över åtta tusen kronor. Snacka om lyx, det var bland annat tusen kronor till valfri behandling på ett hår- och sminkställe, tusen kronor på en guldsmedsaffär och en bröllopsfotografering för tre tusen. Den senare säljer jag till Anders och Britta för det var just hos den fotografen som dom har bokat.
.
Idag har vi kollat på vasaloppet och inspirerade av det tog vi en vända i spåret, Anders, mamma och jag. Men med tre plusgrader i luften och nysnö i spåret var föret inte det bästa, jag hade noll glid och fick stanna fyra gången och skrapa bort snö och is under skidorna. Inte kul. Så det blev bara fem kilometer.

Vår?

Läser att våren är på ingång i södra Sverige. Själv ska jag norrut i en dryg vecka men jag hoppas att det blir vårvinter däruppe för då är det som bäst. Förhoppningsvis kan jag inviga turskidorna jag fick i julklapp men även åka lite i spåret. Men för säkerhets skull packar jag även ner täckkjolen för man kan inte lita på vädret, rätt som det är är det tjugo minusgrader igen. Jag ska åka tåg hela natten, jag hoppas att det blir lugnt och att tåget kan gå som det ska.