Till mamma

Jag har aldrig varit bra på närhet och har väldigt svårt att ta till mig medkänsla och empati från andra människor. Det gör tvärtom att jag känner mig ännu sämre till mods och får ångest över att jag gör så att andra mår dåligt. Mycket beror nog på att ju närmare man är andra människor desto större blir förlusten vid en separation. Och separationer är inte min starka sida. Men det betyder inte att jag inte bryr mig om er eller struntar i vad ni känner jag kan bara inte hantera det. Jag reagerar bara genom att bli arg och säga saker som jag egentligen inte menar. Men snälla, försök att inte lägga fokus på mitt mående, låt mig själv avgöra vad jag vill dela med mig av och inte. Förstör inte den relation vi har som jag tycker är bra, jag tycker om att umgås bara jag slipper prata om hur jag mår. Min fasad som jag har byggt upp under så många år är jag inte redo att riva än, men det kommer kanske en dag när jag vågar släppa masken. Men jag är inte där än och det hjälper inte att hacka på muren utifrån, det måste komma från mig.