Lätt?

Trodde att det skulle vara lite lättare den här gången, att det skulle kännas bra i åtminstone en månad. Men tji fick jag. Livet känns pest och pina och jag är trött på allting. Kören och dansen som egentligen är bra saker känns mest jobbiga. Skulle vilja gräva ner huvudet i sanden och låtsas som om jag inte finns. Men jag finns, och jag vill fortsätta att finnas men inte på det sätt jag gör nu. För det funkar inte. Det kommer att gå åt helvete, jag känner det på mig. Och hur ska det gå för katterna? Jag tror att Pärlan är sympatideprimerad för hon har slutat äta. Eller så är det bara maten från GeKå's som inte är god nog. Men den var billig. Hur som helst måste det till en förändring och det ganska snart, för det här håller inte.