Jul utan Kalle Anka

I år satte vi inte ens på tv:n klockan tre på julaftonen. Vi var mitt uppe i jullunchen och ingen var speciellt intresserad av att höra en hackspett med adhd och möss som sjunger i stämmor. Sedan förflöt dagen i ett lugnt tempo, jag åt för mycket så jag var tvungen att gå och lägga mig en stund efter maten och vaknade lagom till kaffet. Vi hade inte så många julklappar att dela ut men jag tror att alla blev nöjda. Pappa fick en GPS att leka med i bilen, mamma en teknikträningslektion för löparskidor och jag ett turpaket (dvs. turskidor och pjäxor). Jag slapp sedan för första gången på många år kliva upp klockan fem på juldagen för att sjunga i kyrkan tjugo i sju, det var ganska skönt. Fast då hade jag redan börjat oroa mig för Pysen som gått ut på julaftonskvällen och sen inte kommit in igen. Han var sedan borta ända tills imorse, jag undrar var han har tillbringat två nätter och en dag. Han var rätt hungrig när han kom in så det lär ha varit någonstans utan mat. Jag är i alla fall väldigt glad att kan har kommit tillrätta, jag började bli lite orolig. Nu ska jag bara försöka samordna mig med mina kompisar så vi hinner träffas innan jag far hem till Linköping igen på onsdag. Och så var denna julen slut.