Jag trodde att jag var en ganska vanlig tjej som för några år sedan fastnade i ett svårt självdestruktivt beteende, ett beteende som jag visserligen har haft lite av och till ända sedan mellanstadiet men då på en ganska lindrig nivå. Men det har visat sig vara lite mer komplicerat än så och än är jag långt ifrån frisk. Jag har vårdats på behandlingshem i fyra månader och på rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall i åtta månader. Men livet är fortfarande en berg- och dalbana och jag är inlagd ganska ofta på psykiatriska kliniken i Linköping. Men jag lever i alla fall än. Bloggen är för mig ett sätt att skriva av mig om saker som händer och om vad jag tycker och tänker.
3 kommentarer:
Och vem är normal?
<3
det strålade
och glittrade om dig sist carin
om du kunde se det jag ser
tiden får visa
ge det lite tid
och utgången kanske inte alls blir som du tänker.
och kom ihåg:
det är fortfarande nu som livet är ditt!
<3
Jag tror att många tycker om dig, för att just du är du.
Skicka en kommentar