Körkortspanik

Just nu går det mesta av min energi åt till att fundera över hur jag ska förklara för länsstyrelsen att jag trots min borderlinediagnos inte är en trafikfara. Suck. Ska motgångarna aldrig ta slut? Jag vill bara hem och sätta igång med mitt liv men vägen dit är full med rötter som jag hela tiden snubblar på. Nu jobbar i alla fall mina kontaktpersoner igen så dom kan börja ta kontakt med Linköping, jag hoppas att det börjar hända saker snart för jag är otålig. Och min kattvakt är rätt less poå mina katter vid det här laget.