Hemma

Jag är nu ensam hemma i villan jag har växt upp i, där jag bodde i 18 år. Det är jätteskönt att vara hemma, jag kan liksom ta en time-out och behöver egentligen inte tänka på vad jag måste göra och att jag borde ta tag i mitt liv. Men samtidigt känns det som att tiden liksom har sprungit ifrån mig. Jag flyttade härifrån för tio år sedan men när jag kommer hem har dom åren nästan försvunnit. Vad har jag gjort under den tiden, hur kan det ha gått så många år? Det känns som om jag har slösat bort en massa tid utan att göra något vettigt och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag vill göra "när jag blir stor". Men jag kanske redan har blivit stor. Men det känns inte så, och jag vill inte att det ska vara så. Jag kan tänka att jag skulle vilja göra det och det men sen kommer hopplöshetskänslan och jag tycker att det är försent, att jag är för gammal. Men jag hoppas att jag så småningom kan lägga ifrån mig dom tankarna så jag kan göra det jag vill i livet. Men det måste nog till en rejäl höjning av självkänslan innan jag vågar.