torsdag 30 oktober 2008

Vänner är livet


Vad vore man utan vänner? Jag håller febrilt på att återuppliva mina gamla vänskapsrelationer som har blivit försummade när jag varit i Sundsvall. Det finns många jag skulle vilja bli nära igen med det är svårt att hitta tider att träffas, de flesta har ju andra liv och jag känner mig konstig och påträngande.


Elina och jag har i alla fall funnit varandra ordentligt nu på sistone. Det är jättekul, jag hoppas bara att det fungerar även på distans men vi får se till att träffas när vi kan.

4 kommentarer:

Helena sa...

Vilken underbar bild!!!
Har saknat dig här på bloggen. Tycker att du uppdaterar lite dåligt ;)
Och det här med att återknyta kontakter när man flyttar hem igen känner jag igen mer än väl :S
Det är skitsvårt och det tar jättemycket energi. Jag har fortfarande inte hittat något bra, har bott hemma ett halvår nu... Men jag försöker hänga i. Kanske vi kan ses nån dag? Det var ju verkligen så länge sen... Ta en fika? Om du vill!
Stora kramar

Hanna sa...

Oh, det är ju Elina! Henne träffade jag på zebraforumträffen här i Göteborg för en månad sen =)

Ta hand om dig

Josse sa...

Ni är så fina! Både du och Elina och ni förtjänar livet!!! Ta hand om dig och ditt liv (så himla lätt att säga när det gäller någon annan men ändå!)

trasselflikka sa...

ja, jag hoppas vi kan utveckla en vänskap bortom det sjuka destruktiva. är du redo för det? för jag vet att det går! tycker om dej vettu! kramar