Under dom här två veckorna i frihet har jag känt mig i stort sett normal. Det har bara varit mina ärrade armar som har avslöjat mig men jag har inte behövt förklara mig en enda gång. Och det har varit så himla skönt. Jag har kunnat vara med på allt vi har gjort och känt att jag faktiskt passar in, att jag inte är ett UFO och att folk tycker om mig för den jag är och inte någon som jag skulle vilja vara. Jag har inte heller mått dåligt eller haft ångest under tiden utan kunnat vara närvarande även psykiskt hela tiden, jag har annars en förmåga att försvinna bort och inte vara med fullt ut. Tack Rödökören för att jag fick följa med på resan!
Tyvärr har jag inga bilder från resan, jag hann inte ladda över från kameran till datorn och här inne får man ju inte ha kamera.
Det känns jättekonstigt att vara inlåst igen däremot. Varför ska jag vara här, jag som klarar mig så bra ute i världen? Det har tydligen varit lite ståhej här, Caroline har inte en pryl kvar inne på sitt rum, har varit på isoleringen tre gånger och har på sig de låsta läderhandskarna utan fingrar igen.
1 kommentar:
Underbart att hitta hit! Du har verkligen ordets gåva och ja... Jag känner igen mig en del... (Kan gå in på det vid annat tillfälle!)
Take care and bless! / Therése
Skicka en kommentar