Det är inte klart än med vad jag ska få för stöd och kontakter när jag kommer hem. Och om en vecka löper mitt LPT ut och om dom inte förnyar det så tror jag att jag skiter i alla kontakter och försöker klara mig själv. Ska det vara så här besvärligt så kan det lika gärna vara, då känner jag mig ändå inte välkommen. Jag vill bara hem men jag är lite orolig för hur det ska gå.
Förra veckan var jag i Stockholm och gjorde en gastric by-pass. På så sätt hoppas jag ge mig själv möjlighet att på sikt tycka om mig själv och få bättre självkänsla. Det kanske låter ytligt men jag har verkligen lidit av min övervikt i tjugo år och jag kommer inte längre med mitt mående utan att ta tag i den biten. Så nu lever jag på soppa i tre veckor, det är lite enformigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar