Fri

Inatt blir jag en fri människa. Mitt LPT löper ut för första gången på två år, det känns otroligt skönt men skrämmande på samma gång. Nu är det ingen annan som har ansvaret längre, utan det är upp till mig. Tyvärr har dom klantat sig ytterligare här så jag måste stanna en hel vecka till för att få mina avslutande samtal med läkare och psykolog. Eller måste och måste, jag kan ju åka om jag vill men då säger dom att jag får skylla mig själv att jag inte får någon påtryckning härifrån på psykiatrin i Linköping. Så det känns inte som jag har något direkt val.