Sång

Jag har alltid haft svårt med medveten närvaro, som det fokuseras mycket på i DBT, men när jag sjunger är tankarna verkligen där och då och ingen annanstans. Idag har jag haft första sånglektionen, solosång i grupp som jag började med för ett år sedan men var tvungen att hoppa av när jag blev skickad till Sundsvall. Vi är fyra stycken som sjunger uppsjungning och övningar tillsammans men sen har en egen sång att jobba individuellt med. Det är roligt och jag älskar att få sjunga sånt jag annars aldrig skulle få möjlighet att prova, nu fick jag en italiensk aria att jobba med. Det är samma sak i kören, jag kan vara i nuet på ett helt annat sätt under körövningarna, det blir som att jag glömmer bort hur jobbigt det är att leva. När jag var inlagd fick jag ibland permission för att gå på en övning och då kunde jag komma på i slutet att visst fan, jag ska tillbaks till avdelningen igen. Jag tror att det är bra att i alla fall ha någonting som gör att man kan glömma bort allt det jobbiga, man behöver en paus från det ibland för att inte gå under helt.