Jag klarar nog inte det här. Inte själv i alla fall och vem ska hjälpa mig när jag inte ens vet vad som behövs? Ska träffa psykologen först på tisdag, han hade ingen tid den här veckan. Men det känns som om jag måste ha mer stöd än bara terapi, det räcker inte med bara en kontakt per vecka. Det har blivit uppenbart de här senaste dagarna. Smekmånaden är över nu, jag har varit hemma från Sundsvall i drygt tre månader och vardagen börjar tränga sig på. Jag önskar att jag bara kunde sluta finnas men det går ju inte. Samtidigt har jag ju saker jag vill göra framför mig så varför är det så svårt just nu? Jag tvivlar på mig själv och min förmåga att leva ett normalt liv. Jag tvivlar på mig själv som människa.
Ständigt alla dessa glömda lösen
3 år sedan
2 kommentarer:
Sänder kramar i massor med styrka och hopp!
jag finns har, aven om jag ar en kontinent bort. det ar okej att tvivla. det ar okej att kanna sej liten. och ja, du behover nog en kontakt till i veckan for att inte falla och stranda. personligt ombud sajer jag lennart norberg 013-263503 stor kram!
Skicka en kommentar